Ämnesområdets syfte

"Eleverna ska ges möjlighet att i skönlitteraturen se såväl det särskiljande som det allmänmänskliga i tid och rum. Undervisningen ska också leda till att eleverna utvecklar förmåga att använda skönlitteratur och andra typer av texter samt film och andra medier som källa till självinsikt och förståelse av andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar. Den ska utmana eleverna till nya tankesätt och öppna för nya perspektiv." (ur ämnesplanen för SVE)

torsdag 27 mars 2014

Uppgifter till "Vägen" (2006)

Turen har nu kommit till Cormac McCarthys postapokalyptiska roman Vägen. Vi kommer bara läsa en liten del av boken och i stället ser vi filmen. Detta av det enkla skäl att boken inte längre finns att köpa. Den finns dock på engelska i Mediateket.



Målet för uppgiften:
Du ska visa din förståelse för bokens/filmens konflikt och karaktärer samt dess symbolik genom att diskutera och reflektera och sätta dem i relation till det ni läst tidigare i kursen.

Vi ska närläsa de sidor där kvinnan har bestämt sig för ta livet av sig medan mannen försöker övertala henne att ska fortsätta leva och uppfostra sin son trots att världen i stort sett gått under (se texthäftet). 

Vi kommer dessutom tillsammans läsa slutet. De frågeställningar jag vill att ni ska reflektera över denna gång är:


  • Finns det en hjälte i filmen/boken? Ja, vem och varför? Nej, varför inte? Dra gärna paralleller till de texter vi läst tidigare eller filmer du sett på egen hand.
  • I boken och filmen får vi veta att pojkens mamma vill begå självmord och att pappan vägrar. Vem tycker du har rätt? Mamma som anser att pappan bara kommer att förlänga lidandet eller pappan som fortsätter kämpa och inte ger upp? Vilken handling är minst egoistisk och mest moraliskt försvarbar, tycker du? Motivera ditt svar.
  • Hur slutar filmen respektive boken? Hur skiljer sig de olika sluten åt? Varför tror du? Hur tolkar du slutet i boken?

Du ska arbeta med citat ur boken och referat ur recensionen nedan för att stödja dina resonemang, så att du får öva dig på att arbeta textnära.

Du behöver alltså läsa igenom texten igen samt recensionen. Se länken nedan:

http://www.svd.se/kultur/film/bio/vagen-vagar-inte-ga-hela-vagen_3665055.svd

Se filmen här: 
http://www.swefilmer.com/the-road-2009/vagen-2009-video_25a21b94e.html



Läxa till tisdagen den 8 april (Deadline 22.00)

1. Läs utdraget (texthäftet) ur boken Vägen igen och fäst din uppmärksamhet på mammans och pappans diskussion. 

2. Fundera över fråga 2 (se ovan) och skriv din uppfattning om vem av föräldrarna som handlar rätt. Lägg upp ditt bidrag i en kommentar till bloggen. Kom ihåg att använda dig av citat för att belysa din ståndpunkt.

3. Därefter ska du diskutera med minst en av dina klasskamrater i bloggen genom att svara på hens kommentar. 



Viktigt!!!!
Tänk på att hålla god, saklig och respektfull ton i era kommentarer. Det handlar inte om att vinna utan alla kan ha rätt i sak. Allt handlar om ur vilket perspektiv man ser saken!  Er kamrat ska inte få en känsla av misslyckande utan känna att hen blir berikad med nytt perspektiv.

Nedan finner du en skrivmall som du kan använda dig av, om du känner dig osäker hur du ska formulera dig:

Skrivmall (ett förslag): 

För din argumentation:

Jag hävdar att X handlar rätt, eftersom .................

Enligt min åsikt ..............................................

På sidan XX kan man läsa att .....................................

Detta anser jag vara ett bevis för ............................................

Dessutom står det på sidan X att ............................................, vilket jag också hävdar är ett bevis för hans/hennes .....................................


För din respons:

Du hävdar att X gör rätt, när han/hon väljer att .........................

Jag anser dock att ..................................................................

Min åsikt baserar jag på det faktum att ......................................, som jag anser att följande citat belyser: "....................................." (s. x)


46 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker pappan har rätt med att försätta kämpa och leva vidare. Trots världen är hemsk och känns hopplös att leva i kan man ända vara lycklig och behöver inte se allt det negativa. Jag tycker mamman är egoistisk och bara tänker på sig själv när hon begår självmord, hon tänker inte alls på hennes son eller pappan.

    ”Tänker du säga adjö till honom?
    Nej. Det tänker jag inte.
    Vänta till morgondagen. Snälla du.
    Jag måste gå.
    Hon hade redan rest sig.
    För Guds skull, kvinna. Vad ska jag säga till honom?
    Jag kan inte hjälpa dig.”(s.52.)

    Jag tycker detta citatet visar att mamman är egoistisk och inte är så moralisk försvarbar. Mamman har inga bra argument till att dö, är feg/ egoistisk och ser bara allt negativt. Mamman har inte heller ens en förklaring till sin son när hon går, vilket är väldigt fegt. Pappan tänker på pojken och mamman, eftersom han inte vill att hon ska dö och vill att pojken ska få leva. Pojken är bara liten och ska också få växa upp, pappan skyddar honom alltid och jag tror han hade gjort detsamma med mamma om hon var i liv. Jag tycker man ska kämpa och inte ge upp precis som pappan, och visa att man ska vara lika stark som honom. Trots att pappan och pojken inte har den bästa världen att leva i har dem varandra och de andra goda personerna som finns där ute, så dem kan vara lyckliga och ha det bra ändå.

    Hanna Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det du nämner i din text och hävdar håller jag fullkomligt med på. Att pappan gör rätt och fortsätter att kämpa. Mamman är som du säger bara feg, har ingen förklaring till att hon bara begår självmord. Jag anser att både dina och mina tankar om denna bok och film är ganska lika. Som du nämner och som de även nämner i texten, pappan hade försökte rädda henne men visste inte hur, " Han tänker på bilden på vägen och han tänkte att han borde ha försökt hålla henne kvar i deras liv på något sätt men han visste inte hur. (s.49)"

      Radera
    2. Men vad är egentligen rätt i en värld som trillar samman, alla värderingar och åsikter kastas totalt runt. Så man måste på nytt forma sig nya tankar, så egentligen är det inget som rätt och fel utan man gör det som man själv anser rätt. Men från dagens perspektiv så är ju faderns metod helt klart noblare.

      Radera
  3. • I filmen som vi såg, så ungefär 2/3 delar in i filmen nämner de att om pojken fick stanna kvar vid liv så skulle inga av hans vänner finns vid liv, ingen i hans närhet. Detta tycker jag vore hemskt, tänk om det var jag som skulle leva som den enda av mina vänner och min familj, hade jag velat det? Just här anser jag att mamman kanske har rätt och har rätt tankegång. Men i stora drag så anser jag att pappan gör rätt. Andeldningen till att jag tycker pappan gör rätt i sin handling är att, han har en son, som han har största ansvar för, som han ska lära livets regler osv, det är våra föräldrar som ska föra oss vidare, och det tycker jag tydligt att han visar, att han vill kämpa för sin sons skull, han hade nog även kämpat för mammans skull om han bara hade kunnat, även om det inte finns många andra personer runt om, även om han inte har några pengar. Han försöker verkligen hålla kvar sin fru i livet.
    ”- Han tänkte på bilden på vägen och han tänkte att han borde ha försökt hålla henne kvar i deras liv på något sätt men han viste inte hur.” (s.49)
    Här visar han verkligen hur maktlöst han känner sig, att han inte vet vad han kan göra mer.
    För mig så får jag en klar bild som säger, så länge jag har min son så kommer jag och han klara oss. Varför ska han ta livet av sig och sin son? Finns det någon anledning. Enligt mig så anser jag inte att det finns någon anledning även om kvinnan säger att de kommer bli våldtagna och dödade som hon nämner i texten:
    ”-Förr eller senare får de tag i oss och dödar oss. De kommer att våldta mig. De kommer att våldta honom. De kommer våldta oss och döda oss och äta oss och du vill inte inse det…” (s.51)
    Den handling som jag tycker att inte är speciellt försvarbar och väldigt egoistisk är när mamman begår självmord. Hon väljer bara att begå självmord. Hon bara lämnar sonen och pappan helt ensamma och tänker väldigt mycket på sig själv, hon säger inte ens adjö till sin son. Ett citat som jag fastnade väldigt mycket för var:
    ”- Tänker du säga adjö till honom?
    Nej. Det tänker jag inte.
    Vänta till morgondagen. Snälla du.
    Jag måste gå.
    Hon hade redan rest sig.
    För guds skull, kvinna. Vad ska jag säga till honom?
    Jag kan inte hjälpa dig. (s.52)”

    För det första hon har inga bra argument till att ta livet av sig själv. Man får en känsla av att hon ser allt svart, ser inget ljus och är väldigt negativ, på något sätt lite feg. Det som jag tycker är väldigt starkt är att hon kan inte ens säga adjö till sin son, hon har ingen förklaring varför hon gör som hon gör.
    Pappan och sonen, lever i en tuff värld, har inga pengar, är fattiga men försöker se ljuset och har hopp om livet.

    SvaraRadera
  4. Med avseende på läst utdrag samt början på motsvarande film är det svårt att avgöra vad som skett i samhället och därmed är det även svårt att avgöra vilket agerande som är det bästa. Att en katastrof inträffat är känt men exakt vad son inträffat mer än att klockan stannat på 01:17 och att ”En lång skarp ljuspuls och sedan en rad dämpade stötvågor” (s. 48) utlöst lär vi inte få veta. Mycket tyder på att det är tiden efter en omfattande global katastrof då filmen präglas av gråa nyanser, ödslighet och utbrända landskap. Förhållanden mannen och pojken lever under är brutala, vilket gör att det inte är konstigt att exempelvis mamman väljer begå självmord istället för att fortsätta leva. Jag får känslan av att de lever i en värld där moral och etik inte länge har någon större betydelse. Men vem har då egentligen rätt i frågan om att leva eller dö?

    Att förhållanden som mannen och pojken lever under är förfärliga kan vi läsare lätt konstatera även om vi inte vet vad som hänt. De befinner sig i en mycket svår situation och jag tycker det är svårt att avgöra vem som gör rätt eftersom vi läsare inte får reda på exakt vad som hänt. Mamman konstaterar tydligt i boken att ett fortsatt liv skulle fördröja lidandet och vara onödigt eftersom det inte finns något hopp om förbättring. Hon ser allt ur en negativ synvinkel och ser inget hopp i framtiden.
    ” Överlevande? Sa hon.
    Ja
    Vad i herrans namn pratar du om? Vi är inga överlevande. Vi är levande döda i en skräck film.” (s. 50)
    Jag anser till en viss del att mammans tankar är förnuftiga och rätt. I en situation där förhållanden är så brutala och hemska kan självmord vara slutet på lidandet, vilket gör att man möjligen slipper uppleva allt vidrigt som sker. Jag kan förstå mammans tankar om självmord då hon antagligen inte ser något hopp i framtiden och inte vill lida i onödan. Ur denna synvinkel anser jag att mamman handlat på ett acceptabelt sätt även om hon valt att lämna sin familj. Å andra sidan är det egoistiskt att lämna sin familj då de blir sårade och ensamma kvar. Jag hävdar att mamman delvis har ett hållbart argument för att ta självmord men även att hon är feg för att möta det som finns ute i världen. Jag anser dock till största del att mammans handling är egoistisk, vilket speciellt framkommer när hon begår självmordet.
    ”-Tänker du säga adjö till honom?
    Nej. Det tänker jag inte.
    Vänta till morgondagen. Snälla du.
    Jag måste gå.
    Hon hade redan rest sig.
    För guds skull, kvinna. Vad ska jag säga till honom?
    ” (s.52)

    Pappan väljer att stanna vid livet även om han själv inte har några argument mot modern ”Och hon hade rätt. Det fanns inget motargument.” (s. 52) Personligen anser jag att fadern är modigare än modern eftersom han väljer att stanna i livet och vandra vidare istället för att avsluta livet. Dock förlänger han både pojkens och sitt eget lidande. Men han ser istället på livet annorlunda än vad modern gör. Istället för att ta självmord väljer han att kämpa vidare med sin son, vilket jag anser är modigt även om han utsätter sin son för farliga situationer.

    SvaraRadera
  5. Jag tycker båda har och gör rätt, men samtidigt fel. Mamman begår självmord utan att berätta något för sonen. Någon som kanske kan uppfattas som fegt och omoraliskt. Men vad är fegt i en värld som rasat samman, där maten är slut, alla djur och växter har dött så man tvingas äta andra människor? Jag tycker inte det är fegt att vilja ta livet av sig i en värld som den, jag förstår vad hon tänker när hon väljer "den enkla vägen ut". Hur enkelt är det egentligen att ta sitt liv? Är det fegt? Jag skulle vilja säga att det faktiskt inte är speciellt fegt, att ta det beslutet måste va det största beslutet man gjort i sitt liv. När man kommer till punkten då man börjar fundera på detta har man nog goda anledningar att vilja få ett slut på det hela, och att bara t.ex sätta en kniv i handleden och veta att det man precis gjorde kan inte göras ogjort måste vara fruktansvärt, tänk om man gjorde fel? Så nej, jag skulle inte vilja kalla det fegt att begå självmord, det är en lösning på sitt problem när det inte finns andra lösningar. Man kan dock inte frångå det att för ens nära och kära är det förfärligt hemskt, och ser man det ur deras perspektiv så är det kanske själviskt. Men tillslut är det ändå ens eget liv och ens eget beslut.
    Att mamman inte berättar för sonen ser nog många som idiotiskt och fruktansvärt själviskt. Här skulle jag vilja lägga ett motargument,- hur skulle sonen ta det om mamman säger "jag kommer ta livet av mig. Imorgon kommer jag inte vara här för jag kommer vara död". Tänk dig själv om din mamma sagt det när du var 5-6-7år och du kunde inte göra något alls för att förhindra det. Jag personligen hade inte velat veta det, iallafall inte just då.

    Jag tycker dock pappan gör lika fel när han tar med sonen ut i en värld som den där. Han utsätter sin son för saker som ingen, speciellt ingen som är så ung, någonsin ska behöva uppleva. Sonen får gång på gång se döda människor, bli utsatt för stora risker och nästan dödad. Är detta rätt då? Bara för att han får en chans att leva ska han då bli tvungen att uppleva allt detta? Sonen är så ung att han inte kan ta beslutet om sitt liv själv, därför är frågan väldigt svår. Lättast skulle såklart vara om han kunde ta bslutet själv, men är han tillräckligt gammal för att kunna avgöra det?
    Pappans vilja att försöka överleva och fortsätta är dock imponerande, man måste ha en stark vilja för att kunna fortsätta i deras situation. Jag ser inte vad han ser, om att det skulle kunna bli bra igen. Personligen hade jag använt en av de två kulorna i revolvern för länge sedan...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det är som fadern säger - När det kommer till din son, hade du kunnat göra det?

      Radera
  6. I början av berättelsen är det redan dåligt ställt och fadern är med modern och diskuterar hur de ska göra. Modern är dock villig att ta livet av sig eftersom hon vet att ifall någon av de plundringsgäng som finns får tag på dem så kommer de att våldta henne och sedan sonen och sedan dräpa dem. Modern lämnar fadern förskräckt på terrassen och försvinner in i mörkret. Det är som fadern säger, -Om man dör i mörkret vem ska kunna föra berättelsen vidare. Sonen har sedan under några tillfällen frågat om modern och även till faders förskräckelse önskat att han var med henne igen, vilket kräver att sonen måste dö . Så medan modern bara ger upp i kaosets svindel så fortsätter fadern att kämpa för sin och sonens överlevnad i hop om bättre tider. Vilket som är rätt är inte lätt att avgöra, man kan säga att båda har rätt eller att båda har fel men inte något annat. Det är ju helt klart mer djuriskt att göra vad som krävs för att överleva. Men vi har ju från en väldigt långtid tillbacka kallat oss människor och separerat oss från djuren. Så hur djurisk kan man bli innan man blir omänsklig. Så det kanske är bättre att bara avsluta alltihop. Som tidigare nämnt så tycker jag inte något kan vara med rätt (eller fel) än det andra efter som hela deras ide om rätt och fel har fallit sönder och de endast lever kvar på några få moraler. Men man kan argumentera för att faderns sätt är något mer nobelt än att bara ta livet av sig själv i dagens tankar. Men nu lever dem inte i dagens samhälle utan i en värd som nästintill är helt nersatt till noll på vad vi tidigare ansätt rätt och fel.

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. Det är svårt att ställa sig frågan om vad som är rätt och fel när världen trillar samman. När mörkret faller, när människor äter av varandra och när man hela tiden ska gå och oroa sig över plundringsgäng, när alla har ’’att överleva’’ som tankeställare.

    Orsaken till varför världen blev som den blev vet man inte, jorden täcks av ogenomträngligt grått dis som tar död på alla växter och djur, och de flesta människor förblir inte mänskliga längre. Pojken är uppvuxen i en helvetisk värld, fadern är svårt medveten om ett val, och uppfostrar sin son genom att behöva skjuta sig själv i huvudet om de onda kommer för nära. Varje dag handlar om liv och död, vandring, ingen mat, inget boende, ingen värme med mer. Det existerar ingen trygghet och det finns knappt någon tillit kvar. Så det fortsätter att vandra, för om de inte fortsätter så finns där ju ingen mening med överlevandet och finns där ingen mening så finns det inget liv.
    Fadern vill kämpa och överleva, moderns instinkt var att ta självmord.

    ”-Tänker du säga adjö till honom?
 Nej. Det tänker jag inte. 
Vänta till morgondagen. Snälla du.
 Jag måste gå. 
Hon hade redan rest sig. 
För guds skull, kvinna. Vad ska jag säga till honom? Jag kan inte hjälpa dig. Vart ska du ta vägen? Du kan ju inte ens se.
    Det behöver jag inte. (s.52)’’

    Rätt eller fel? Faderns handlig är lika försvarbar som modern, han vill kämpa, medan modern vill skydda sonen från allt lidande, och ta honom till en ’’bättre plats.’’ Hade modern tagit med sig sonen, vem hade då fört denna berättelse vidare om överlevnad? Så med det här utdraget ur boken så skulle jag säga att modern är eogistisk, då hon bestämmer sig för att inte kämpa vidare för sin son när hon vandrar ut i mörkret, även om fadern förlänger sonen och sitt eget lidande så vet han innerst inne att han är försvarbar för honom.

    Jag nämner tidigare att jag tycker det är svårt att ställa sig frågan om vad som faktiskt är rätt och fel i en sådan här situation, när man bara har hypoteser kring vad den bästa lösningen är för familjen i en sådan nersatt värld, jag säger dock att faderns handling är mer ädel än självspillan som i moderns fall och tänk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller helt med dig. Det är mycket svårt att att ställa sig in om vad som faktiskt är rätt och fel i en sådan situation. Men i slutändan tycker jag också att faderns beslut är mest genomtänkt.

      Radera
  9. Jag tycker att pappan gör rätt som visar sin son att man ska fortsätta kämpa även om framtiden ser mörk ut. Man ska alltid göra sitt bästa och stå fast vid vad man tycker. Mamman däremot visade sig vara mycket egoistisk då gjorde valet att lämna både sin man och sin son. Att bara ge sig iväg till en plats man tror är bättre och där man hoppas på att få vila bekymmersfritt. Men att inte ens kunna säga farväl till de två närmsta och enda personerna man har kvar i livet är väldigt själviskt.
    Det hade varit en annan sak om mamman och pappan tillsammans beslutat att detta var ett vettigt beslut och att det var den bästa utvägen. Men att mamman väljer att lämna två personer som bryr sig mycket om henne och som hon hade kunnat fortsätta kämpa med är ett mycket själviskt val då hon i princip bara tänker på sig själv och på hennes bästa. Framförallt lär situationen bli hemsk för sonen som inte fick säga några sista ord till mamman innan hon beslöt sig för att ta självmord. Sonen ska då behöva leva kvar tillsammans med sin pappa som endast kan berätta för sin son hur mamman valde att inte vilja säga farväl till varken honom eller sin son på ett vettigt sätt.

    På sidan 52. Hittar man citatet:
    ”Tänker du säga adjö till honom?”
    ”Nej, det tänker jag inte.”
    ”Vänta bara till morgonen. Snälla du.”
    ”Jag måste gå.”

    Ett annat citat är:
    ”På morgonen sa pojken ingenting alls och när de hade packat allt och var klara att bege sig ut på vägen vände han sig om och såg på deras lägerplats och frågade: Hon är väl borta? Och mannen svarade: Ja, hon är det .”

    Det måste göra så otroligt ont för pojken att veta att han aldrig mer kommer kunna prata med sin mamma. Men som tur är har sonen fortfarande pappan. Tillsammans ska de nu försöka överleva vardagen.

    Mycket längre än så har vi inte kommit i filmen och vi har inte heller läst längre i text-utdraget men hitintills tycker jag det är en spännande historia som skildrar både överlevnadskunskaper, familjerelationer och framtidsdystopier.

    Emma Kjörning

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med fullkomligt att pappan gör rätt val därför att vem vet i deras läge att allt är förlorat och att det inte finns en chans att leva ett lyckligt liv. Den tanken går pappan på som du beskriver när man alltid ska göra sitt bästa för att kämpa på det man tror på. Då pappan är villig att kämpa för sin tro på en bättre plats.

      Radera
  10. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Jag tycker att pappan är minst egoistisk av föräldrarna därför att han vill ge deras son en chans att leva ett lyckligt liv. För att leva ett lyckligt liv behöver man inte ha den perfekta omgivningen runt omkring sig för att kunna vara lycklig. Pappan vägrar ge upp hoppet om att allt är förlorat. Han tror att det fortfarande kan finnas en chans att överleva och hitta en plats där man kan leva ett lyckligt liv medan mamman bara ger upp utan att ens berätta för sonen. Med detta vill jag säga att mammans val är väldigt egoistisk då hon bara lämnar sin son utan att säga till adjö.
      Då mamman använder sin sista kort för att övertala pappan använder hon sig av “Andra familjer tar också självmord” och det tycker jag är fel anledning för begå självmord. Det hon påstår är att bara för att andra gör det är det rätt handling och då har hon blivit styrd av grupptrycket. Grupptrycket härskar även i vår nuvarande värld och det tycker jag är fel därför att bara för andra gör det så är det inte den bästa lösningen.
      Eftersom självmord aldrig har varit moraliskt försvarbart då det är anledningarna till den självmorden som kan vara moraliskt försvarbart. I detta fallet är det inte i de fallet då hon inte ens berättar för sin egen son att hon tänker försvinna ur hans liv. Så därför skulle jag säga att pappans idé är mer moraliskt försvarbart eftersom han vägrar ge upp hoppet om att allt är ut dött på jorden och att det fortfarande kan finnas en “fristad”.

      Radera
  11. Vägen

    När världen ligger i spillror och man ser civilisationen falla framför en är det svårt att veta vad som är rätt eller fel. Ens agerande liknar inte det från den gångna tiden och ens sätt blir oberäkneligt. I boken får man veta att mamman i en enbarnsfamilj väljer att ta livet av sig för att slippa lidandet av att behöva leva i ett förfallet samhälle, medan pappan och barnet fortsätter att kämpa. Vilket är egentligen det rätta beslutet? Som sagt så tog modern den lätta vägen ut. Hon bestämde sig för att göra självmord även om fadern bönar och ber henne att inte fullfölja hennes beslut. Han säger att man måste ta sitt ansvar som förälder och göra allt i sin väg för att överleva. Runt om i världen gör många familjer självmord tillsammans och modern föreslår även hon detta alternativ. Från en utomstående persons synvinkel tycker även jag att man ska försöka ta sitt ansvar. När välden och mänskligheten håller på att dö ut tycker inte jag att det är rätt tid till att ta självmord. Pojken är således en viktig faktor i valet. Modern pratar om att ett fortsatt liv bara leder till ett förlängt lidande och efter att ha läst delar av boken samt sett filmen så finns det mycket som talar för att livet de lever inte är ett värdigt liv. Det hela är en fråga om prioritering. Fadern i familjen är den ända i familjen som håller hoppet uppe, då även barnet snart tvivlar på om ett liv i misär är värt att leva.
    ”-Jag önskar jag var hos mamma.
    Han svarade inte. Han satt bredvid den lilla gestalten insvept i täckena och filtarna. Efter en stund sa han:
    -Du menar att du önskar att du var död? Så får du inte säga.
    -Men jag gör det
    -Säg det inte. Det är en dålig sak att säga
    - Jag rår inte för det.
    -Jag vet. Men du måste låta bli.
    -Hur ska jag kunna det:
    -Det vet jag inte”-s.49-50

    Det är vid stunder som denna som jag kan förstå modern. Om man inte håller hoppet uppe och tycker att saker bara kan gå mot det värre finns det få anledningar att fortsätta kämpa. När det väl kommer till kritan vet jag dessvärre inte om man skulle kunna döda sitt eget barn för att rädda det från lidande. Man märker tydligt att, i alla fall, filmen försöker bilda modern som den dåliga personen och pappan som hjälte. Pappans beteende är inte egoistiskt, snarare mänskligt. Det ligger i vår natur att göra allt för att skydda våra barn.

    Med avseende på det jag skrivit över tycker jag att pappan gör det rätta beslutet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har en intressant poäng där, Kristoffer, att det är vår natur att se till att vår avkomma överlever och skyddas. Det håller jag med dig om. Men jag vet med mig själv att det är livsfarligt för mitt barn och att jag kanske kommer att inte kommer att lyckas är inte döden då det mest humana?

      Radera
  12. Jag hävdar att Pappan handlar rätt på det bästa sättet, eftersom pappan fortfarande ser hoppet om ett bra liv. Han kämpar för sin son trots allt ont och hemskt runt omkring dem.

    Enligt min åsikt gjorde mamman ett egoistiskt val. Hon menade på att det inte fanns ett liv kvar att leva och att döden allt mer lockade. Bara de att hon ville ta livet av sig, hon ville dessutom ta med sig sin son, det pappan inte tillät.
    På sidan 52 kan man läsa ett citat:

    ”Tänker du säga adjö till honom?

    Nej. Det tänker jag inte.

    Vänta till morgondagen. Snälla du.

    Jag måste gå.

    Hon hade redan rest sig.

    För Guds skull, kvinna. Vad ska jag säga till honom?

    Jag kan inte hjälpa dig.”(s.52.)



    Detta anser jag vara ett bevis för mammans egoistiska beslut. Samtalet visar stora bevis på att hon inte bryr sig om sonen och att pappan samtidigt försöker få henne att ändra sig.

    Jag hävdar att pappan gör rätt, när han väljer att stanna i livet. Även fast pappan och sonen lever svårt utan både mat och vatten, har de trots allt varandras värme, då kärlek är ett av det viktigaste i livet.

    Jag anser dock att det kan vara svårt att leva i det samhället, jagade av mördare och lik liggandes överallt. Och jag anser att många skulle följt mammans beslut, som vi även såg i filmen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis som i min personliga åsikt och i ditt svar så håller jag fullkomligt med dig, pappan är moraliskt försvarbar medan mamma väljer att ta det snabba beslutet och lämna för en bättre plats, då hon vill få slut på lidandet.

      Radera
  13. Personligen är jag kritiskt inställd till moderns beslut vad gäller självmord, då det medför ett ytterst påtagligt svek mot hennes son. Att ge upp och sluta sig till dödens fång är inget alternativ, då folket i ens omgivning söker kämpa för levnad. Modern ger alltså upp och låter de illvilliga makterna segra. Följaktligen är min ståndpunkt att hennes oförmåga till att kämpa för sin familj är föraktlig.

    Möjligen skulle man dock kunna betrakta pojkens moder som romanens verkliga hjälte, då hon haft mod nog att visa både fadern och sonen vägen till frihet från de brinnande spillror av ett samhälle som en gång var människans fristad. Vid tillfällen av lidande, skräck och ohyggligheter förlitas det sista hoppet till hennes föredöme av självmord

    ”Allt ädelt och skönt som man sluter till sitt hjärta har ett gemensamt ursprung i smärta. En födelse i sorg och aska. Alltså, viskade han till den sovande pojken: jag har dig.”( sid. 49)

    Framgång är i enlighet med det sanningsenliga citatet ovan utopiskt utan motgång, och det gäller även i högsta grad då man ämnar förändra sin livssituation. Föreställ dig att alla rättskaffens män och kvinnor gett upp likt modern då de ställs inför en prövande situation. Sålunda hade demokrati, mänskliga rättigheter och allt det vi värdesätter tett sig omöjligt: samhället hade sannolikt kunnat liknas vid de dystopiska stater vi tidigare begrundat.

    Samtidigt anser jag att vi faktiskt har föga rätt att fälla omdöme om moderns handlande då troligtvis ingen av oss besitter karaktärens erfarenheter.

    //Fredrik F

    SvaraRadera
  14. Pappan är ju helt klart hjälten i den här boken. För att han vill att sin son ska överleva, ha en ljus framtid och ge sonen hopp om att allt kommer bli bra i söder. Och dem ska alltid vara “the good guys” fast pappan blev lite elak i slutet av filmen. Och hur kan mamman vara så säker på att döden kommer att vara så mycket bättre än hur dem lever just nu?! Man ska inte sluta att leva, förrens man har utforskat hur det ser ut i resten av världen! Man måste ju tänka att det kan inte vara dåligt överallt i världen. Hon är egoistisk om något, hon orkar inte leva mer för hon “tror” bara att det inte kommer komma något bra ut av livet längre och är för rädd att se framåt. Hon tänkte ta livet från sin son utan att sonen skulle fått säga något om det!
    Ur citatet på sidan 50 “Jag skulle ta honom med mig om det inte var för dig.”,men vilken tur att han är där då! “jag funderade på att inte berätta för dig. Det skulle säkert vara bäst.” Det är ju väldigt egoistiskt. Sidan 51 “dem kommer döda oss och vålda oss”, Vilken ljus bild hon har av framtiden. Hon struntar i folket omkring henne. Hon kanske skyller på att hon vill bara att ingen ska lida, men i själva verket struntar hon i att om dem skulle göra det eller inte. För hon stack ändå i slutet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig. Det kan inte vara lätt att vara barn ibland. Alla beslut fattas över huvudet på en. Men pojken uttrycker i romanen en vilja att dö.

      Radera
  15. Det är svårt att avgöra vad som är rätt och fel när det kommer till föräldrarnas handling i denna bok. Lika som att det kan anses fegt och egoistiskt att ta självmord får man se det som en helhet. I en värld där ingen växtlighet eller djur existerar och människor tvingas äta andra människor. Där laglösa gäng härjar och de få människor som försöker hålla kvar vid ett anständigt liv tvingas leva i flykt, när de inte gömmer sig för att slippa behöva fly. Är det värt att leva i en sådan värld? Från denna synvinkel är det enklare att förstå mammans handling, Men att bara lämna sin familj i sticket utan att alla är med på att ta självmord, det anser jag vara oerhört omoraliskt och egoistiskt gjort. Om nu mannen tror att det finns ett bättre liv vid kusten. Då kan det ju vara värt att kämpa på och leva på mannens hopp. Det verkar som att mannen är en problemfixare och ser inte till det som hänt utan hur man ska komma förbi och lösa det. se början av texten

    ”- vad har hänt?
    - jag vet inte.
    - Varför ska du ta ett bad?
    - Det ska jag inte.”
    Här kan man se hur mannen istället för att i panik försöka ta reda på vad som hänt försöker hitta en lösning till ett eventuellt framtida problem. Jag tror att det är lite detta som driver honom och får honom att söka en lösning genom att ta sig till kusten. Finns det fortfarande fisk att äta? Finns där människor med lika värderingar?
    Det vet de inte, och därför anser jag att det är för tidigt att bara ge upp och enligt mig är det pappan som gör det bästa beslutet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant tolkning, Ludvig. Mannen är en riktig doer och problemlösare. Du menar att han är mer realistisk än mamman?

      Radera
  16. När är rätt egentligen rätt? Vem är vi att döma, utan att kunna se helheten bakom individens ställningstagande? Likt en ekvation, så kommer man aldrig att kunna få reda på det rätta svaret, utan att veta tillräckligt mycket om problemet. Det samma gäller i den aktuella problematiken i ”Vägen”. Vad har hänt tidigare? Vem är dessa personer?
    Med tanke på det lilla vi vet, så har vi bara det lilla att säga till om, men mycket att spekulera kring.

    Med all respekt för båda personernas omständigheter, så kan jag inte riktigt välja en sida att stå på. Jag kan dock känna med för moderns beslut med följande citat;

    ”Vi är överlevande sa han till henne tvärsöver lampans låga.
    Överlevande? Sa hon.
    Ja.
    Vad i herrans namn pratar du om? Vi är inga överlevande. Vi är de levande döda i en skräckfilm” (Sid 50.)

    ”Förr eller senare får de tag i oss och dödar oss.
    De kommer att våldta mig. De kommer att våldta honom.
    De kommer att våldta oss och döda oss och äta oss och du vill inte inse det” (Sid 51.)

    Mammans rädsla beskrivs tydligt. Inte bara hennes rädsla för sig själv, men även för familjen. Hon är rädd för att behöva se sin familj utsättas för de hemska saker som hon förutspår, och jag känner mig kunna föreställa hennes rädsla, kanske gör hon det rätta ändå, men vem är vi att döma?

    Principen i faderns beslut är utan tvekan det som i ett modernt samhälle idag, hade nämnts som moraliskt rätt, men utan bakgrund skall man vara ytterst försiktig till vad man säger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om det du säger i din inledning men det är ju det underbara med litteraturen att vi i viss mån kan lägga in oss själva i vår tolkning.

      Radera
    2. Håller även med dig om det sista "Principen i faderns beslut ..." Det var väldigt bra formulerat!

      Radera
  17. Enligt min egna personliga åsikt är att pappan har rätt, I ett mycket kritisk och svårt samhälle ska man inte ge upp utan kämpa till det sista. Ett väldigt stor svek av mamman som lämnar sin son för döden. Detta med för att hon gör en sorg för sonen och hans liv. Men ett ytterlig sorg blir för pappan som måste ta hand om barnet själv och har förlorat sin kärlek. I denna omgivning pojken och pappan lever kan man känna tydlig att pappan kämpar för sitt liv för att pojken ska komma på en bättre plats. Detta med för även att pappa är be trogen till hjälte romanen.

    Den som är mest egoistiska karaktären är mamma som tänker bara sig själv och sitt bästa. Hon tänker inte på sitt barn eller sin mans liv utan lämnar de båda. Det man ser i citatet här nedan är att även om pappan kämpar att hon ska sluta tänka sådan dumma tankar ser man att hon bry sig inte ett minsta om familjen. Hon tänker väldigt egoistisk i detta citat på sätt att hon struntat om han gråter eller en sorg. Hon säger även att betyder inte att han gråter. Hon känner inte en minsta sorg för barnet eller manen.

    "Vi ska överlevande sa han till henne tvärsöver lampans låga.

    Överlevande? sa hon.
    Ja.
    Vad i herrans namn pratar du om? Vi är inga överlevande. Vi är levande döda i en skräckfilm.
    Jag bönfaller dig.
    Det struntar jag i. Jag struntar i om du gråter. Det betyder inget för mig.
    Snälla du.
    Sluta.
    Jag bönfaller dig. Jag ska vad som helst. Vad då till exempel?
    Jag borde ha gjort för längesen."
    ( Detta citat kan du se i romanen Vägen på sidan 50.)

    Pappan tänker mer på alla ska ha bra och även sonen ska ha ett bättre liv på annan plats. Men ett bättre liv kommer inte ut av sig själv utan man måste hitta platsen. Pappan letar efter havet för att segla söder ut. Där han tror att han hittar folk som har ett bra liv. Denna tron och tanken gör att pappan är mycket kamp trogen. Han kämpar för mat, vatten, värme och faror för sitt liv. Han säger och lär även att pojken och hans har en eld själ som endast goda människor har. Inom dessa tankar kan man tänka sig tydlig att pappan har ett mycket starkt och snällt hjärta. Därför mina påstår jag att pappan är moralisk i mellan pappan och mamman. Detta eftersom pappan är mest som kämpar och ger aldrig upp för den sista andetaget tar slut.

    Jag anser min betydelse helt att pappan hade rätt att vägra ta självmord. Eftersom Han såg att pojken skulle få en dålig framtid och ett dåligt liv utan pappan var i närheten i första taget. Han vill även kämpa för sin pojke ska ha så bra liv som möjligt, det som inte mamman gjorde.

    //Pontus Larsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med dig helt Pontus!
      Pappan brinner verkligen, framförallt, för att sin son ska få en bra framtid och verkligen krigar för honom men sen försöker han övertala mamman flera gånger att hon inte ska ge upp, att hon ska lita på honom att det kommer bli bra tillslut och det är som du skriver att hon tänker bara på sig själv och ingen annan i sin familj... inte ens hennes egna barn...

      Radera
    2. Det håller jag med dig om att pappan blir kampvillig för att han har ett tydligt mål! Mycket bra formulerat!

      Radera
  18. I en värld där allt faller samman, vad kan man kalla rätt och fel. Vad är moraliskt försvarbart och vad kan man anse vara fel? Hur ska man kunna veta det när man inte ens kan veta vad som väntar morgondagen. Dessa faktorer gör det svårt att bestämma vem som gör det rätta valet.
    Besluten som modern och fadern gör i denna boken tycker jag både är moraliskt försvarbara på olika sätt. Moder tänker att hon ska bespara sin son all den smärta och ondska som finns i världen, fadern vill att sonen ska få uppleva livet, att han ska fortsätta kämpa då det kanske finns hopp för världen ändå.

    ”Tänker du säga adjö till honom?

    Nej. Det tänker jag inte.

    Vänta till morgondagen. Snälla du.

    Jag måste gå.

    Hon hade redan rest sig.
”(s.52.)



    Enligt mig så är det pappan som gör rätt när han vill att dom ska fortsätta kämpa och inte ge upp livet även när det blir tufft. För hur kan man egentligen lämna sitt eget barn till dess öde utan att veta som modern gjorde när hon valde att lämna dom utan att säga förväl, som citatet på sida 52 säger. Visst, pojken kommer utsättas för mer hemska saker och det kommer vara svårare än att välja döden, men de har ändå varandra vid sin sida. Det som pappan visar genom att vilja ge pojken gåvan av livet, även det hemska livet som erbjuds är kärlek, ett av livets måste för att överleva.

    SvaraRadera
  19. För min del så anser jag att pappan gör rätt som inte ger upp, utan fortsätter sin kamp för att en dag få det bra igen för sin son. Men sen samtidigt kan man då också fråga sig såklart vad som är rätt och vad som är fel? Mamman tar ju livet av sig för att slippa lida men vilket också innebär att hon ger upp. För mig är det fel, man ska inte ge upp utan man ska kämpa så länge det går för tillslut finner man oftast det man letar efter. Så för min del är det pappan som gör rätt. Jag tycker att man ska ”stå upp” och kämpa så mycket för sitt barn så mycket som han gör, verkligen göra allt för honom så han kan överleva och få ett bra liv tillslut.

    Den handling som är minst egoistisk är ju självklart pappans handling. Som sagt så försöker han göra allt för att hela familjen inte ska ge upp men samtidigt så sitter mamman och säger att det inte finns en chans att hon ska leva vidare m.m. Och ett tydligt exempel på varför mamman är mer egoistisk än pappan är bl.a. när det har en dialog ihop som går såhär:

    Vi är överlevande san till henne tvärsöver lampans låga.
    Överlevande? Sa hon.
    Ja.
    Vad i herrans namn pratar du om? Vi är inga överlevande. Vi är levande döda i en skräckfilm.
    Jag bönfaller dig.
    Det struntar jag i. Jag struntar i om du gråter. Det betyder inget för mig.
    Snälla du.
    Sluta. (sida 50)

    Det är ett väldigt tydligt exempel för mig i alla fall att inse att pappan verkligen kan göra allt för att familjen ska kunna hålla ihop medan mamman är helt inställd på att det bästa alternativet är att ge upp bara. Vilket är hemskt dåligt.

    SvaraRadera
  20. Under dessa omständigheter har jag svårt att ställa mig till vem av föräldrarna jag tycker har gjort rätt och vem som har gjort fel, och om det egentligen går att säga att någon av dem har gjort rätt och att den andra har gjort fel.

    Jag kan iallafall inte förmå mig att tycka att mammans beslut egentligen är konstigt med tanke på hur världen faktiskt ser ut. Att leva i en värld där allt är grått, där det inte finns varken växtliv eller djurliv och där man tvingas äta andra människor för att överleva. Jag tror själv inte att jag hade velat att mitt barn skulle växa upp i en värld som den. Så även om det kan ses som en lätt utväg så kan jag faktiskt förstå att hon tog sitt liv.

    Pappan väljer istället att ta sonen med sig ut i världen, trots att den ser ut som den gör. Även om jag tycker att det är fint att han vill att pojken ska få leva, att han vill att pojken ska få växa upp och få se världen så tycker jag nästan att det är lika egoistiskt att låta honom genomgå allt som detta innebär som att ta livet av sig. Och i texten säger ju faktiskt pojken,

    ”Jag önskar att jag var hos mamma.
    Han svarade inte. Han satt bredvid den lilla gestalten insvept i täckena och filtarna. Efter en stund sa han: Du menar att du önskar att du var död.
    Ja.
    Så får du inte säga.
    Men jag gör det” (s.49-50.)

    Efter det här förstår jag faktiskt inte att pappan inte gör något åt situationen. Här borde han ju inse att pojken inte vill vara kvar där längre. Även om de har haft fina stunder under denna tid. Till exempel när de badade. Men detta kan ju omöjligt väga upp för allt det hemska de har gått igenom. Att han kan utsätta pojken för allt detta lidande, alla döda människor och att knappt få någon mat, det tycker inte jag är okej.

    Men samtidigt är det svårt att veta vad som är ”rätt och fel” när man till exempel inte vet hela bakgrunden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hanna, jag har också valt att se det så. Ett beslut att lämna sin familj på detta sätt kan ju inte vara enkelt. Hade vi reagerat lika starkt om det var pappan som valde självmord. Jag tror inte det.

      Radera
  21. Jag är ganska kluven när det kommer till denna fråga, å ena sidan tycker jag att mamman har rätt i det hon gör och å andra sidan tycker jag att det är pappan som gör rätt. Pappan har rätt i att man inte bara ska ge upp och välja den lättaste vägen utan att veta vad som finns längre bort. Men med tanke på omständigheterna kanske det inte är det bästa valet att göra, att dra ut sin son i detta koas utan att veta om de kommer hitta något eller ens överleva. Men i detta fall skulle de i alla fall försökt och inte gett upp allt hopp som mamman. Men samtidigt hade det varit vettigt att välja som henne, att inte utsätta sitt barn för allt det som kan finnas där ute.

    Det är ett svårt val att göra. Att antingen utsätta sitt barn för möjliga faror med en möjlighet för en bättre framtid men också en risk att bli mördad, eller att skona sitt barn från eventuellt lidande men sedan finns det ingenting mer? Jag tror faktiskt att jag står på pappans sida i detta, han är medveten om att de kanske inte kommer att hitta någonting men han fortsätter ändå kämpa. Han kämpar för sin son och för att han ska få leva sitt liv. Jag ser däremot mamman som väldigt egoistisk då hon varken stannar kvar för sin sons eller mans skull.
    ”Vad i herrans namn pratar du om? Vi är inga överlevande. Vi är de levande döda i en skräckfilm.
    Jag bönfaller dig.
    Det struntar jag i. Jag struntar i om du gråter. Det betyder inget för mig.”
    Här är ett exempel på hur hon prioriterar sig själv, den finns inte ens en uns medlidande eller förståelse. Hon försöker inte ens se det från pappans synvinkel. Hon berättar heller ingenting för barnet, säger inte ens hej då, förklarar ingenting utan bara försvinner. Vad skulle kunna vara mer egoistiskt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt i att det är en svår och knepig fråga men du lyckas vända och vrida på det utmärkt!

      Radera
  22. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  23. Jag tycker det är svårt för mig och sätta mig in i föräldrarnas roll, hur de ska avgöra saken, men vi alla vet att det värsta en förälder kan vara med om är att se sin son/dotter lida, vilket jag kände att sonen gjorde. Det är klart att man alltid ska se hoppet, men enligt mig bör man vara realistisk också, i det här fallet kändes det omöjligt. Nu klara sig pojken i filmen och levde lycklig, men om man ska göra det realistisk så kommer alla människor antingen bli dödade, eller dö av svält.

    På sidan 49 ser vi ett exempel av att pojken lider, och vill bort från världen:

    “jag önskar jag var hos mamma.
    Han svarade inte. Han satt bredvid den lilla gestalten insvept i täckena och filtarna. Efter en stund sa han: Du menar att du önskar att du var död.
    Ja.”

    Jag kan inte direkt säga vad som är egoistisk eller mest moralisk försvarbart, enligt mg finns det inte rätt eller fel. Men man bör vara rätt envis om man vill fortsätta leva när nästan alla har dött, det hade ju passat perfekt om han var själv och inte hade sonen med sig. Men samtidigt förstår jag pappan också, jag tror inte det är någon som vill dö eller döda sin son, just därför är det svårt för mig och sätta mig in i deras situation. På samma sätt som det är dåligt och se sin son lida, så är det dåligt och bara göra självmord och lämna allt så som mamman gör för trots allt är man en familj så ska man hålla ihop, antingen dör man tillsammans eller kämpar vidare. Det är min filosofi.

    Enligt mig så ska man leva så länge man kan och om man ljuset på andra sidan, men ser man inte hoppet så bör man inte lida.

    /Yashar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Yashar. Du diskuterar väldigt nyanserat problemet med att ta ställning för eller emot. Det beror, precis som du ger uttryck för, på ur vilket perspektiv men ser det hela. Bra jobbat!

      Radera
  24. Jag tycker båda har rätt för alla har rätt att säga vad de vill. Om jag måste välja sida så skulle jag välja pappans sida för att ta sitt liv och lämna sitt barn är bara fel och väldigt egoistiskt. Pappan väljer att försätta kämpa för han vet om att barnet vill leva och slaget är inte förlorat. Om man förlorar hoppet som mamman gjorde är det en stor chans att man tar sitt liv.

    Pappans handling är självklart minst egoistiskt och mest moraliskt. Han låter sin son vara med enda tills han själv dör och på vägen till döden lämnar han kvar bl.a. en sak: Hopp, som sonen fick genom en speciell mening: ”Do you carry the fire?”.

    /Simon

    SvaraRadera
  25. Jag tycker att pappan agerar på det sättet som “hjälper” hans son. Pappan hoppas på ett bra liv och han vill försöka se till så att de får ett bra liv. Oavsett vad som hänt i deras samhälle så vill ändå pappan försöka se till så att familjen får det bra till slut.

    Enligt mig så gjorde mamman ett val som var väldigt själviskt. Hon gav upp (alltså tog livet av sig) eftersom hon inte tyckte att det var lönt att leva längre. Hon ville ju ta med sig sonen, men pappan vägrade låta det hända..
    Citatet finns på sida 52:

    ”Tänker du säga adjö till honom?
    “Nej. Det tänker jag inte.”
    “Vänta till morgondagen. Snälla du.”
    “Jag måste gå.”
    Hon hade redan rest sig.
    “För Guds skull, kvinna. Vad ska jag säga till honom?”
    “Jag kan inte hjälpa dig.”

    Enligt mig så är detta ett tydligt bevis på mammans själviska handling. Hon bryr sig inte om sin son trots att pappan försöker få henne att ändra sitt beslut.

    Pappan gör rätt i att stanna och kämpa med sin son. Brist på vatten och mat har dem men de får det att “fungera” ändå.

    Det är klart att det är svårt att leva i ett sådant samhälle där man ser lik vart man än går och man riskerar alltid att bli överfallen av en mördare. Jag tror att en hel del skulle välja att göra som mamman gjorde: Ta livet av sig så att man slipper sina bekymmer.

    SvaraRadera
  26. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  27. Jag är väldigt ambivalent till denna frågeställning, eftersom det är ett dilemma om moral under omständigheter ingen individ kan ta ställning till(eller väldigt få).
    Först vill jag etablera och sammanfatta de omständigheter karaktärerna befinner sig i.
    En blivande moder och fader som lever det ”typical joe” livet, vars de har samma tillgångar och förutsättningar som vilken annan amerikan. Under filmens gång får de successivt nyheter, att varierande väsentliga resurser tonas ut.
    Det blir snabbt en epidemi och med tiden då födan blir allt mer en sällsynt syn så konverterar en del människor till kannibalism, för människor finns det gott om.
    Karaktärerna får snabbt anpassa sig till den nya betingelsen i syfte till att överleva ytterligare en dag.
    Situationen blir spetsad med ett kommande barn vilket förvärrar moderns mentala kognition, vilket kommer senare visa sig vara den starkaste faktorn, mentaliteten.

    Modern böjar få provokativa tankar om att ta självmord, döda lindandet och öka överlevnads variabel för familjen. Fadern anser att detta är egoistisk tanke att lämna honom och sin son i en stund då de stirrar döden i ögonen, hans ideologi är att kämpa för bättre.
    Båda handlingar är försvarbara, men när modern inte längre känner något medlidande för sina närmsta medmänniskor så är livsviljan borta.


    ”Tänker du säga. Adjö honom?
    Nej. Det tänker jag inte.
    Vänta till morgon snälla du.
    Jag måste gå.

    Det är i detta sammanhang du får ett mer djupgående perspektiv på hur den ny blivna dystopiska världen har drabbat individerna mentalt.
    Jag anser även att faderns handlingar och kamp för överlevnad är det mest humana dåd. Det är andan för livsvilja och hopp som i slutändan kommer vara det mest kritiska faktorn för överlevnad, vilket modern inte uppfyller och inte har de samma mänskliga värderingar.
    Filmen ger mig intrycket att den omänskliga karaktäriseringen av henne är motbjudande i synnerhet då hon har ett barn. Men jag känner en stark sympatisk effekt när du kan både få en visuell och betonad beskrivning på helvetet hon upplever och att ingen människa ska behöva få ens behöva relatera till en sådana levnadsvillkor.

    Bemärkelsen med min text är att jag tycker det är fel att ta självmord när det finns så mycket som står på spel och i synnerhet med moderns begränsade kunskap om den nuvarande belägenheten. Modern vet inte hur tillfällig mat stagnationen är och om förutsättningarna vänder, den tillgivna kunskapen är att klockan har stannat och det finns lite resurser.
    Fadern gör det sinnrika och minst sagt det minst narcissistiska handlingen en person kunde begå under de förfärliga omständigheterna, att väg leda sin son i ändamål att hjälpa personen han älskar.

    SvaraRadera