Ämnesområdets syfte

"Eleverna ska ges möjlighet att i skönlitteraturen se såväl det särskiljande som det allmänmänskliga i tid och rum. Undervisningen ska också leda till att eleverna utvecklar förmåga att använda skönlitteratur och andra typer av texter samt film och andra medier som källa till självinsikt och förståelse av andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar. Den ska utmana eleverna till nya tankesätt och öppna för nya perspektiv." (ur ämnesplanen för SVE)

lördag 26 april 2014

Lektioner v. 18: Divergent (2011)



Nu har vi kommit till den sista romanen innan det är dags att avrunda kursen SVE 2/SVA 2. Sist ut är Veronica Roths lovordade och populära Divergent (2011). Divergent har blivit filmatiserad och har biopremiär den 30 april och nu får ni ett gyllene tillfälle att läsa ett par kapitel ur boken innan ni ser filmen. Boken finns för övrigt sedan att låna i Mediateket hos Nils.

Vi ska idag läsa ett par kapitel som vi diskuterar i morgon utifrån ett par frågeställningar (se nedan).


Målet för läsningen, diskussionen och uppgifterna är att du ska ...


... Få förståelse handling, miljö, konflikter, karakterisering och stil i Divergent, genom att tillsammans diskutera och reflektera utifrån givna frågeställningar samt diskutera och reflektera över likheter mellan Divergent och 1984, Kallocain och Brave new world.



Läs igenom arbetsgången innan du börjar --->

Arbetsgången:

Måndag 
1. Titta på flippfilmen nedan där jag introducerar boken och lektionen lite närmare:



2. Titta på trailern inför den kommande filmen för att få en uppfattning av intrigen, karaktärerna, miljön och konflikten.



3. Läs texten kapitel 1-5 (se häftet). Vill du ha texten uppläst samtidigt som du läser texten klickar du på YT-klippen (länkar A1-5). Det finns en film för varje kapitel, dvs fem filmer för de fem kapitlen.

A1)



A2)



A3)


A4)


A5)



Att fundera under läsningen - ta gärna minnesanteckningar:
1. Vilka är de olika falangerna och vad karakteriserar dem? Samla info om deras utseende, personlighet, klädsel, samhällsuppgifter och falangnormer. Vad innebär det att vara falangbytare?
2. Varför finns det motsättningar mellan falangerna och hur yttrar de sig?
3. Vad innebär det att vara falanglös och hur blir man det?
4. Vad menas med att vara divergent och hur yttrar sig Beatrices divergens? Vilka för- och nackdelar finns med att vara divergent.
5. I romanen finns både yttre och inre konflikter, dvs konflikter mellan falanger, individer inom samma falang och inom karaktärerna själva. Vilken konflikt tycker du dig se tydligast efter att ha läst ett par kapitel?





Tisdag:

Att diskutera efter läsningen:
1. Om du var i Beatrices och Calebs situation och skulle välja falang på en valceremoni vilken skulle du välja då? Fundera, välj en falang och förbered dig på att kunna motivera ditt svar. Gå fram till respektive falangs symbol och lägg din lapp.





2. När du läste de första fem kapitlen fann du kanske några textkopplingar till någon av de andra dystopierna vi har läst. Vilka då och vad var det som påminde dig om dem? (Dvs. Jämför handlingen, konflikterna, miljön, stilen och karaktärerna i Divergent med de äldre dystopierna vi läst och hitta likheter)





måndag 21 april 2014

Om dystopier - att lyssna och förstå

Ni ska lyssna på ett radioprogram om dystopier som sändes på P1 den 27 januari i år. Ni bör helst lyssna på programmet (se länk nedan) flera gånger då det är späckat med info. Ta anteckningar medan ni lyssnar. Jobba två och två med följande frågor och lägg upp era svar under dagens blogginlägg. Glöm inte skriva era namn:

Frågor till Radioprogrammet ”Berättelser om jordens undergång” ur Vetenskapsradion Forum P1 (10 min) 27 januari

  1. Vilka faktorer ligger bakom dystopiernas popularitet och attraktionskraft enligt Jerry Määttä?
  2. Hur har dystopierna utvecklats enligt Määttä?
  3. Vilka stilistiska drag utmärker dystopierna enligt Määttä? Tycker du det stämmer in på de texter vi har läst?
  4. Hur ska dystopierna tolkas enligt Määttä?

Mål för uppgiften: 

  • Ni ska få förståelse för hur andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar kommer till uttryck i såväl innehåll, bildspråk som stil

  • Kunna redogöra för och sammanfatta hur och varför dystopier har utvecklats under 1900-2000-talet.

(Kan hända att ni får söka programmet på hemsidan. Använd då sökorden Berättelser om jordens undergång)


Förslag på arbetsgång:

Före ditt lyssnande:

1. Läs igenom frågeställningarna.
2. Fundera på vad du vet om ämnet redan. Skriv ner det du vet.
3. Fundera över vilket syfte du har med ditt lyssnande. Ska du ta reda på en speciell information? Ska du sammanfatta det som sägs?

Under ditt lyssnande:

4. Lyssna specifikt efter intervjuarens frågor till Jerry Määttä.
5. Anteckna stödord för Määttäs svar på frågorna.
6. Lyssna på programmet en gång till och komplettera dina stödord.
7. Finns det ord och begrepp du inte förstår? Skriv ner och sök efter betydelsen på nätet eller be din lärare om hjälp.

Efter ditt lyssnande:

7. Jämför och diskutera dina anteckningar med en kompis.
8. Skriv tillsammans ner svaren på frågorna utifrån era anteckningar.




Förslag på goda formuleringar att använda sig av:

1. Määttä menar att dystopiernas popularitet och attraktionskraft beror på följande .....

2. Enligt Määttä har dystopiernas förändrats  ......

3. De stilistiska drag som enligt Määttä är typiska för dystopierna är ..... Jag anser att dessa drag också/inte stämmer överens med de dysotopier vi har läst. Till exempel har romanen X .....

4. Määttä menar att dystopierna kan tolkas .........



Mer av Jerry Määttä: http://www.unt.se/inc/print/sa-gar-varlden-under-strax-2022933-default.aspx

onsdag 9 april 2014

Hannas bidrag

I Vägen möts vi ett postapokalyptiskt samhälle, där all civilisation har dukat under. Jorden skälver, naturen brinner och människor äter varandra. Ett rent helvete med andra ord. Alla värderingar om rätt och fel går liksom inte riktigt att applicera på ett sådant samhälle upptäcker jag ganska tidigt i min läsning. Min moralpanik famlar i blindo. Vem gör rätt? Vem handlar fel?

I McCathys dystopstiska skildring är det endast männen som överlever, för här är det muskelstyrkan och endast muskelstryrkan som räknas när livet till slut bara handlar om överlevnad. Patriarkatet härskar i McCathys roman och när männens lagar får styra löper tydligen samhället amok.

I denna livsfarliga kvinnolösa värld ger sin en man och hans son ut på en vandring och bakom varje vägkrön väntar dem ständiga hot i form av förvildade män som tvingats bli kannibaler för att överleva. Kvinnorna och barnen har blivit reducerade till föda och sedan länge försvunnit: "När jag fick se pojken trodde jag att jag hade dött .... Jag visste inte vad han var. Jag trodde aldrig mer att jag skulle få se ett barn." (s. 146), säger Ely, en av bokens trasigaste bifigurer, när han stöter på mannen och hans son.

Mannen skiljer sig i viss mening från övriga bröder i det att han försöker ingjuta sin son hopp och med kramar och med mantrat "Vi bär elden med oss" försöker han hålla pojkens livsglöd uppe. Han håller moralens fana högt samtidigt som han försöker försvara honom med sin råstyrka och krigslist. I sina försök tycker jag mig skönja en retorik som hämtad från amerikansk utrikespolitik när han delar in den starkt decimerade befolkningen i två läger: "The good guys and the bad guys". Men att få pojken att se alla som potentiella mördare misslyckas han fatalt med. Till sin stora besvikelse är pojken pacifistiskt lagd och förblir pojken godhjärtat och hjälpsam. Cirkeln bryts:

"Pojken satte sig på huk och lade handen på gubbens axel. Han är rädd, pappa. Mannen är rädd .... Kanske vi kan ge honom något att äta?" (s. 138)

"Jag vill att du gör som jag säger. Ta revolvern. Jag vill inte ha revolvern. Jag frågade inte om du vill ha den. Ta den." (s. 62)

I denna havererade värld är det lätt att se pappan som den perfekta bilden av den värdiga amerikanska hjälten men hans misslyckande är ett faktum. Mamman inser det:

"Nej, jag säger sanningen. Förr eller senare får de tag i oss och dödar oss. De kommer att våldta mig. De kommer att våldta honom. De kommer att våldta oss och döda oss och äta oss och du vill inte inse det. Du väntar hellre på att det ska hända. Men det kan inte jag (s. 51).

Och pojken förstås. Barn brukar ju stå för klarsynthet i litteraturens värld. Därför ser jag dem som boken sanna hjältar och vid närmare läsning tycker jag mig att McCathy tecknar dem båda med medlidande och med stort djup. Det är de som i slutändan är realistiska och de som lyckas behålla sin heder och sin mänsklighet: "Om vi skulle dö skulle du väl tala om det för mig?" frågar pojken sin far. Han svarar: " Jag vet inte. Vi är inte på väg att dö." (s. 82) Senare i boken verkar pojken ha tappat sitt förtroende för sin far: "Men du tror att jag skulle ljuga för dig om att dö? Ja." (s. 88)

Mannen försöker utan att lyckas hålla sin fru kvar i liv, genom att använda sin manliga vetorätt  "Du yrar" (s. 50).  Men hon fnyser åt hans orealistiska löfte om beskydd för hon inser det dödsdömda i mannen utsagor. Hon vet att hon och sonen kommer bli våldtagna och ätna likt djur. Hon är fast besluten om att välja sitt eget sätt att dö. Det kan han inte ta ifrån henne. Insiktsfull och realistisk är även pojken och han uttrycker vid ett senare tillfälle en önskan att förenas med sin mor. Något som pappan dock förvägrar honom:

"Jag önskar att jag var hos mamma... Efter en stund sa han: Du menar att du önskar att du var död? Ja. Så får du inte säga." (s. 50)

Mannen är den som enligt min mening lever kvar i det förflutna och är förlorad i sitt febrila och dåraktiga sökande efter en bättre värld som han tror sig återfinna någonstans i söder bortom havets horisont.

Pojken blir dessvärre bokens stora offer, då han på genom sin ålder fråntas rättigheten att fatta sina egna beslut. Han får bäst han vill lyda och finna sig i sin fars vansinnesvandring. Det blir smärtsamt för läsaren att uppleva hans ständiga dödsångest och skräck. Jag finner mig själv sitta och vädja till mannen i djupet av mitt modershjärta: Gör slut på eländet, karl!! En mer tålmodig unge får man leta efter. Barn har dessvärre den förmågan.

Enligt mig är det barnet och kvinnan som är de verkliga hjältarna i romanen. Kvinnan för att hon vägrar ta smällen och pojken som tvingas ta den:

"Det är ju inte du som måste oroa dig för allting. Pojken sa något men han uppfattade inte vad det var. Vad sa du? Pojken tittade upp med vått och smutsigt ansikte. Jo, det måste jag, sa han. Det är jag som måste det." (s. 218)